♥

Att jobba som vårdbiträde är väldigt givande. Ibland i positiv bemärkelse och ibland består givandet mestandels av panik. I förgår var en sån där dag då man ville drabbas av en aneurysm och falla död till marken hellre än att avsluta sitt arbetspass. Fick inte en sketen lugn minut. Det kastades påskpynt åt helvete, jag fick en snyting rätt i nyllet, gamlingarna grät och skrek och slog ner tavlor fån väggarna. Runt 8 brukar det lugna ner sig då de flesta vanligtvis har lagt sig men en liten gubbe envisades med rymningsförsök och skulle ta sönder allt som kom i hans väg. Nämnde jag att han bara pratade tyska och att jag valde att läsa franska i skolan? Jo så ni kan ju tänka er hur det såg ut när jag stod där och skrek "NEEEEIN! Kommen sie hier! NICHT RÖREN DAS BRANDLARMEN!"



Inte en behaglig känsla.