♥

Tittar på en dokumentärserie om Förintelsen. Känner mig avtrubbad, det finns en gräns för hur mycket skit man kan ta in innan det börjar kännas overkligt. Man beräknar antalet döda till 11 miljoner människor bara i koncentrationslägerna. Den totala summan döda under andra världskriget estimeras till upp emot 78 MILJONER. Hur är det möjligt? Vad kan vara värt allt det lidandet?  66 år senare finns det fortfarande folk som inte inser att hat bara föder hat.  Läser om det som händer i Norge och mår illa. Hur kan man se så lätt på det mänskliga värdet att man grabbar tag i ett vapen, skjuter ihjäl x antal ungdomar, sen laddar om och fortsätter, allt medan man jublar av glädje? Det är nästan lika illa att höra kommentarerna om det efteråt. "HERREGUD, det var ju inte ens en sån där hemsk MUSLIM. Det var ju en helt vanlig NORSK, en SKANDINAVIER. Det var ju en av OSS, hur kan man göra så mot sitt EGET FOLK?". Det är just den mentaliteten som skapar såna här situationer. När i helvete ska folk förstå att det inte finns något "vi mot dom" bland oss människor utan bara "vi"? Människan kan bygga skepp som tar oss till andra planeter, vi har skapat verktyg som gör att vi kan kommunicera och se varandra trots att vi befinner oss i olika länder och vi kan bota nästintill varenda sjukdom som vi någonsin blivit utsatta för... men att bara låta bli att hata och döda varandra?

Nä fy fan, det är ALLDELES för komplicerat...