♥

So we meet again.


Har inga som helst planer på att gå ur sängen. Inte förrän ikväll då jag och Ida ska se Bridesmades.


Har egentligen ingen ork att skriva här, vaknade och hade ont i hela kroppen efter en fullspäckad vecka i Malmö + mördarhelg på jobbet men jag saknar min bloggi och ska försöka bli lite mer rutinerad när det kommer till att underhålla den.


Malmöinlägget kör vi senare. Just nu är mina tankar insnöade på MAKE UP. Den senaste veckan har det börjat hända grejer efter den reltivt döda fashion-sommaren. Fick ett ganska otippat erbjudande om att jobba som MUA för Big Brother Oslo? Hmm. Nä det är nog inte min grej.

Däremot har jag pratat med en tjej om att dra ihop en plåtning till helgen. På lördag ska jag köra ett genrep inför Josefines bröllop och idag trillade det in ett mail från en superduktig fotograf som ville ha en MUA inför en plåtning på fredag. Vet inte alls vad det rör sig om, sitter och väntar på svar nu. Väldigt spännande!


Så imorgon får det bli en tur på stan och uppdatera väskan!





Inspireras av Astrid Bergers-Frisbey's flickiga look just nu. PRETTY!

Smsade pappa igår för att kolla om han kunde plocka upp mig på centralen klockan 7 idag. Ringde imorse från jobbet för att kolla varför han inte svarat och hans kommentar var:


"Eeeeh vad tror du va? Att jag är nån DATAGENI!?"


Förstår ni vad jag kommer behöva stå ut med i 3 dagar? FATTAR NI ELLER?

Fan. FAN, FAN, FAN. Nu när jag glor igenom bilderna på kameran inser jag att det var en megatabbe att kapa av mig håret.




Poop.

För exakt ett år sen var jag nere i Malmö och såg Band of Horses. Funderar på att köra en favvo i repris och dra ner imorgon. Ringde pappa tidigare idag för att medela att jag kommer ner men han svarade inte och ett par timmar senare såg jag att jag hade ett eurovoice-medelande.

Hej srce (hjärtat) det är pappsen! Du ringde mig 15:36 men jag hörde inte att det ringde. Nu har jag telefonen på mig så ring igen. Det är din pappa förresten.... Goce Talevski.


Eh jo, jag känner igen din röst pappa. Du behöver inte förtydliga det 2 gånger och dessutom ange ditt fullständiga namn.


Har äntligen hittat min kortläsare så jag passar på att slänga in bilder från när jag såg Band of Horses för andra gången i Göteborg.




I bilen på väg upp.



Avnjöt go öl i plastmugg, väääldigt konsertigt.



Fick en hjärtinfarkt när medlemarna i BoH ställde sig typ 3 meter ifrån oss för att se Basia Bulat som också spelade.



Peppad publik.




KÄRLEK!

Ligger i sängen och dricker kaffe och lyssnar på musik. Sweet.


Fick precis reda på att min gamla flamma har blivit utsläppt ur fängelset! Good for him. Undrar hur lång tid det tar in han åker in igen?


Var ute en sväng i fredags. Utgång light. Inte så mycket dricka utan kvällen bestod mest av dans så tack gode gud mådde jag inte alltför dåligt igår!


Imorgon tror jag att jag drar till Malmö, behöver verkligen en verklighetsflykt innan jag blir galen. Vill bara spy på mina gamla invanda hjulspår. Men med lite tur blir det en stor omställning i mitt liv i slutet av nästa månad.


Håll tummarna!

Om jag missbrukar sköljmedel, inte vet hur man får tvätten att bli riktigt torr och torktumlar en tändare så hela tvättstugan riskerar att sprängas åt helvete vill du ligga med mig då?


10 maskiner tvätt senare ligger jag i sängen och gottar mig bland mina nytvättade lakan. Vanligtvis brukar tvätten försvinna ur tvättkorgen fortare än jag hinner säga "Ajax ultra" men resten av familjen snålar så förbannat med tvätt- och sköljmedel så idag axlade jag ansvaret. "Nu ska du få se på FAN morsan!" sa jag och tömde en hel flaska sköljmedel i maskinen och nu luktar hela lägenheten sommaräng. Har lite ont i huvudet men det får man ta om man ska vara fräsch.


Imorgon ska jag försöka avsluta så många av mina tavlor som möjligt. Har 5 stycken påbörjade och är inte ens i närheten av att vara färdig med någon utav dom. På kvällen blir det jobb och på fredag blir det eventuellt ett gott gäng som drar till Malmöfestivalen för att se Iron & Wine och käka älgkebab.


Egentligen borde jag sova nu men är så jäääävla speedad. Råkade ramla in på musikvideon till Familjens Det snurrar i min skalle på Tuben och lyckokänslorna kom som ett brev på posten. Det känns som det var igår jag och Jenny gjorde vår egen tolkning av videon på en helt jävla galen förfest haha.

Om du bara visste vad jag saknar dig...

Häj alleeeheopa!


Jösses vilken jävla lördag. Var seg som ett fanskap och stannade i sängen hela dagen. Men när kvällen kröp närmre kastade jag på mig disco-skorna och drog till Olle där ett skönt gäng satt bänkade.

Alla var lite down men efter att vi låtit en burk koffeintabletter gå laget runt blev det ett jävla drag. Vi repade med Sandra's Bullcock (mitt och Olles band) och bestämde oss för att byta namn till Shy Whore. Vi börjar bli riktigt grymma och jag tror att vi rekryterade ett par nya medlemar i form av Amelie och Tom.


Ida ringde och var ensam på Storgatan så jag spinnade in till stan i racerfart. Drog in på Morfars efter att vi fått springa och ta ut pengar. Jag råkade fråga vakten om de bara tar kontanter för att de vill ha sedlarna instoppade i kalsonglinningen som på en strippklubb. VARFÖR? Måste gå en kurs i hur man håller käft.

Hade väldigt trevligt inne på Morfars. Jag bar en man på 93 kilo på ryggen. Jag vet inte varför vi kom fram till att jag skulle göra det men hur som helst så var han och hans vänner övertygade om att jag hade övernaturliga krafter efter det och skrek "Superwoman" varje gång vi sprang på varandra efter det.

Dansade järnet och sen drog jag och drack kaffe med mina kristna f.d narkomanvänner på Storgatan. Det har blivit lite av en tradition! Blev inbjuden på någon kyrklig fest i slutet av september för att jag är en sån glädjespridare! Hahahaha.


Sen drog jag på efterfest hos Olle som kom och mötte mig i porten iklädd endast en kort trench och flipflops. När vi kom upp i lägenheten slet han av sig jackan och undertill hade han en mankini. Jag och Gustav skrattade så vi höll på att skita ner oss. Skrattade inte lika mycket när jag skulle vara snäll och diska och Olle ollade mig på låret.


Sladdade hem vid stabila 05:30 och somnade som en prinsessa!

(Ja jag är fortfarande full)

Det verkar som att jag startat en trend i mitt liv. Dra på mig kroppsskador! Igår skulle jag skära upp en skiva bröd och slant med kniven. Herrejävlar, skar typ av mig fingertoppen och blodet sprutade som en mindre fontän. Syrran kom in i köket och tittade bekymrat på mig och undrade varför jag var grön i ansiktet. Höll upp fingret och sa "Jag skar mig visst lite". Sen svimmade jag! Fattar inte varför, jag brukar inte vara känslig för blod. Isåfall hade jag ju för fan legat i koma 5 dagar i månaden.

Anywhoooo.

Har bara 3 veckor kvar på jobbet. Sen ska jag hitta något att fördriva tiden med i ytterligare en månad och sen....


SAYONARA!

Snacka om att den här sommaren är schizofren. Hade 38 grader på ballen idag när det var som varmast.. Pallade inte sitta ute så jag stannade inne och målade hela dagen istället. Magen är helt återställd nu så imorgon ska jag nog dra till gymet och svettas lite!

Nu när jag tagit tag i det där med med träningen tyckte jag att det kunde vara kul att se hur många kalorier jag stoppar i mig per dag. Slutade vid 4500 när jag fått i mig dubbla dagsbehovet. Det var runt 5 tiden, ehhh... Jag tror det rinner mer cola och fett i mina ådror än blod.


Känner mig inte van vid det här med bloggande längre, det är en fråga om rutin och den rutinen är long gone... Kommer inte på något bra att skriva om så vi rundar av här.

HEJ!

Igår när jag hade en halvtimma kvar på mitt 13 timmarspass blev jag inringd till en annan avdelning för att det hade hänt en olycka. Utan att säga för mycket innebar det tunga lyft och jag blev helt nerkräkt.. Lyckades behålla lugnet under hela situationen men när allt hade stillat sig och adrenalinet gick ur kroppen kände jag en enorm smärta i övre magtrakten som strålade ut mot revbenen och bak i ryggen. Vet inte hur jag lyckades med rapporteringen och att ta mig hem, för varje minut blev smärtorna starkare och starkare.

När jag kom hem lyckades jag kravla mig ut på balkongen, kunde inte ens svara när mamma försökte prata med mig. Hade så ont att jag trodde jag skulle spy men efter att jag suttit framåtlutad i den friska luften en stund dämpade det sig såpass att jag kunde berätta vad som hade hänt. Ville inte oroa mamma så jag sa att det inte var så farligt men när jag gått och lagt mig högg det till som en kniv igen.. Det enda som hjälpte var att ligga med knäna uppdragna under magen och så låg jag i 3 timmar och bara väntade på att det skulle gå över. När det lugnat sig lite gick jag ut i köket för att dricka lite vatten och då vek sig benen på mig, mamma kom ut och sa att vi måste till akuten men det var inte snack om att röra på sig. Lipade som en jävla unge, var så jävla trött och benen gjorde också ont efter att ha legat i en obekväm ställning så länge..  Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det antagligen var en sträckning i muskelfästet i magen och att det enda man kunde göra var att hålla något varmt emot partiet som gjorde ont och att jag skulle ta en ipren. Ville skrika "EN IPREN!?? JAG BEHÖVER MORFIN DIN JÄVLA APA!" men det gjorde jag ju självklart inte. Hon sa dessutom att jag inte skulle kunna jobba dagen efter för det skulle antagligen göra ännu ondare då. Hade jag haft en pistol i det ögonblicket hade jag skjutit mig själv...


Smärtorna höll i sig fram till klockan 6 imorse, var så jävla trött och ledsen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men efter att jag hade kosntruerat en liten kuddformation som jag la mig på på mage så att röven pekade rätt upp i taket stillade sig smärtan såpass mycket att kunde somna. Tack gode gud att ingen klev in med en kamera inatt!

Idag känns det (trots vad sjukvårdsupplysningstanten sa) mycket bättre. Om jag håller mig framåtlutad kan jag till och med gå! HALLELUJAH. Men det där med sträckta muskelfästen är nog inget jag kommer prova igen och som tur är slutar jag snart på äldreboendet ändå för att ge mig ut på nya äventyr!

Tittar på en dokumentärserie om Förintelsen. Känner mig avtrubbad, det finns en gräns för hur mycket skit man kan ta in innan det börjar kännas overkligt. Man beräknar antalet döda till 11 miljoner människor bara i koncentrationslägerna. Den totala summan döda under andra världskriget estimeras till upp emot 78 MILJONER. Hur är det möjligt? Vad kan vara värt allt det lidandet?  66 år senare finns det fortfarande folk som inte inser att hat bara föder hat.  Läser om det som händer i Norge och mår illa. Hur kan man se så lätt på det mänskliga värdet att man grabbar tag i ett vapen, skjuter ihjäl x antal ungdomar, sen laddar om och fortsätter, allt medan man jublar av glädje? Det är nästan lika illa att höra kommentarerna om det efteråt. "HERREGUD, det var ju inte ens en sån där hemsk MUSLIM. Det var ju en helt vanlig NORSK, en SKANDINAVIER. Det var ju en av OSS, hur kan man göra så mot sitt EGET FOLK?". Det är just den mentaliteten som skapar såna här situationer. När i helvete ska folk förstå att det inte finns något "vi mot dom" bland oss människor utan bara "vi"? Människan kan bygga skepp som tar oss till andra planeter, vi har skapat verktyg som gör att vi kan kommunicera och se varandra trots att vi befinner oss i olika länder och vi kan bota nästintill varenda sjukdom som vi någonsin blivit utsatta för... men att bara låta bli att hata och döda varandra?

Nä fy fan, det är ALLDELES för komplicerat...

Tyckte det var på tiden att jag gav er ett livstecken. Alla ni ca 20 personer som envisas med att komma hit dag efter dag trors att jag inte bjuder till så ofta. Men ni kan bereda er på ett jävla inlägg nu, får se om ni orkar med hela.


De senaste månaderna har varit en berg och dalbanetur för mig. Jag är en rastlös själ och jag kan inte hålla mig på samma plats för länge, detta krockar med den ambivalenta delen av min personlighet. Jag går runt med en konstant känsla av att stå i en flervägskorsning med så många förgreningar att jag blir lamslagen. Alternativen är så många att istället för att bara välja en riktning och börja gå står jag där med fötterna fastetsade i marken och kliar mig i huvudet.

Den sista tiden har jag börjat drabbas av en slags inre stress. Det finns så mycket jag vill göra och jag känner hur tiden rinner ifrån mig. Jag ser på mina vänner som har bildat familj och är lyckliga och jag är glad för deras skull, att de har hittat livet de vill leva men jag vill inte ha den biten. Inte just nu, kanske aldrig någonsin... Jag vill inte ha man, barn, hus och tillhörigheter som ankrar fast mig på en plats. Jag vill vara fri att se världen. Jag vill lyfta på varenda sten, utforska varenda vrå och se stjärnorna ur varenda vinkel som finns.


Beslutet har legat och grott i mig ett bra tag. Det började som en tanke i förbifarten som klamrade sig fast lite mer för varje gång den dök upp och jag vet inte exakt när det hände men helt plötsligt hade den lilla tanken blivit ett beslut.



Snart börjar äventyret...

Jag var lite sugen på utgång och det verkade som att Olle också var det men sen skulle han diskutera tjejproblem och jag tyckte han lät som en tjej så jag erbjöd honom en tampong och nu svarar han inte när jag skriver.


Hemmakväll då ja!

Hej folket!

Jag har tagit en välförtjänt bloggpaus men nu är jag tillbaka!

Sen vi "hördes" sist har jag:


- Blivit gudmor till min underbara prins Gabriel! Det var ett fantastiskt dop och mitt hjärta var såååå duktig.

- Slutat röka. Och börjat igen... Det var dock väldigt skönt att vara rökfri så jag ska göra ett mer helhjärtat försök på min 25 års dag.

- Varit så uttråkad att jag gick loss med saxen. Numera har jag en axellång page!

- Börjat träna. Har tecknat kort på TK och är helt kär i Body Balance passen! Har dessutom börjat springa. Rekordet hittills är 3 km utan avbrott. Målet är en mil!

- Blivit erbjuden ett uppdrag som Head Make up artist på en film. Var tyvärr tvungen att tacka nej då jag inte kunde ta tjänstledigt från jobbet (förbannad, ja!)

- Varit på Trädgården i Göteborg med Jocke och Christian och sett världens bästa BAND OF HORSES (och Dylan Leblanc, Basia Bulat m.fl.) och det var magiskt som vanligt. Stod 3 meter från bandet när en annan artist spelade. Fick nästan orgasm.

- Hängt på stranden, i parken, på uteserveringar och klubbar med fantastiska människor!

- Jobbat, jobbat, jobbat och jobbat....



Nä nu ska jag gå och vaxa bikinilinjen men vi höres!

Jag lever. Jag menar verkligen LEVER. Hinner inte med att sitta och uggla framför en dator. Har legat och solat i parken med Sis och nu ska vi dra och träna!

TJIPP!

Några goa jävlar har fortsatt besöka min blogg trots inaktivitet!

Bjuder inte på några längre skriverier idag och inte heller imorgon då jag jobbar mördarhelg men på måndag kan vi snacka lite! Eller ja, jag snackar och ni läser.


Tjipp!

Håller på med en liten sak, ni ska få se vad det är snart!


I tisdags strålade solen så jag, Jocke, Bob och och Madde satte oss i parken och drack kaffe. I 4 minuter... Sen försvann solen bakom Svea och det blev redigt kallt. Då drog vi hem till Bob och pratade skit istället! Tror de andra drog vidare sen men jag traskade hem strax efter 23 då jag skulle upp och jobba.


Kom till jobbet igår och möttes av en tant som utbrast

- Sedär, en maffekatt!

- Jag är väl ingen maffekatt? undrade jag.

- Jooo lille vän det är du sannerligen, svarade hon och klappade mig på kinden.



Vad FAN är en maffekatt???

Men hur MÅR min salivproduktion egentligen? Kom en överraskningsnys som skvätte ner hela skärmen. Vet inte varför jag kände ett behov av att dela med mig av den lilla anekdoten.


Har suttit och solat med päronen. Gav Anders en ansiktsbehandling, tror ni inte kläppet drar på sig glasögonen när han har ansiktsmask på!? Haha fattar ni hur rolig han såg ut eller? Hade kunnat posta en bild men han hotade med att slänga alla mina läppglans då, snyft...